Ännu en mördad kvinna – vår sorg räcker inte, nu krävs handling
Ännu en kvinna har mördats av en man.
Ännu ett liv släckt.
Ännu en våg av sorg, ilska och upprördhet – och med all rätt.
Vi samlas. Vi tänder ljus. Vi manifesterar.
Det är viktigt. Det är mänskligt. Det är nödvändigt.

När ännu en kvinna mördas reagerar vi med chock. Men sanningen är att detta inte är chockerande. Det är förutsägbart. Och just därför är det outhärdligt.
I Sverige mördas i genomsnitt mellan 14 och 16 kvinnor varje år av män. År efter år. Decennium efter decennium. Det är inget plötsligt, inget oförutsett, inget undantag. Det är ett mönster. Ett systematiskt misslyckande. Ett samhällsproblem som vi har tvingats att leva med – och det är i sig en skandal.
Samtidigt som mäns våld mot kvinnor pågår, år in och år ut, larmar kvinnojourer runt om i Sverige om något som borde få varje beslutsfattare att rodna:
Kvinnor erbjuds inte skydd i tillräcklig omfattning.
Placeringar av barn på skyddat boende har minskat drastiskt.
Stödinsatser urholkas. Finansiering blir kortsiktig. Ansvar dribblas bort.
Detta sker medan vi vet – vi vet – att skydd räddar liv.
Kvinnojourer står dagligen sida vid sida med kvinnor och barn som flyr mäns våld. Vi ser konsekvenserna när skydd uteblir. När riskbedömningar ignoreras. När beslutsfattare prioriterar budget framför liv. När politiska löften klingar vackert men inte omsätts i verklighet.
Sorg räcker inte. Ilska räcker inte. En manifestation om året räcker inte.
Kampen mot mäns våld mot kvinnor kräver engagemang. Den kräver uthållighet. Den kräver solidaritet – varje dag.
Vi uppmanar alla:
Värna kvinnojourerna. Stöd oss i vårt arbete för att skydda kvinnor och barn.
Kräv att kvinnor och barn i behov av skydd får det. Acceptera inte att skydd ses som en kostnad istället för en självklar rättighet.
Det finns många sätt att göra skillnad:
Bli jourkvinna och stötta dina medsystrar och deras barn.
Bli medlem.
Bli månadsgivare och bidra till att kvinnojourer kan fortsätta existera – för kvinnors och barns skull.
Solidaritet är inte en känsla. Det är en handling.
Och handling är det som kan göra att nästa namn aldrig behöver skrivas på ett ljus i en park.
Låt oss inte bara sörja ännu en mördad kvinna.
Låt oss se till att färre behöver sörjas.
Adiam Tedros Bernardita Núñez
Ordförande Generalsekreterare
Terrafem Terrafem