När Betty var gravid med sitt tredje barn bröt hon upp från en våldsam relation. Betty har bott i Sverige i 12 år, mestadels som papperslös. De tre barnen är födda i Sverige, de äldre pratar svenska och har gått i svensk förskola och skola. Trots att pappan till de två yngre barnen har permanent uppehållstillstånd anses barnen inte ha tillräcklig anknytning till honom.

Betty är idag mycket rädd. Hennes krafter är uttömda. Hon orkar inte kämpa mer och har gett upp. Hon tänker mycket på hur hon ska klara av att försörja barnen. Under pågående pandemi skickas hon utan vaccin till ett land där hantering och fördelning av vaccinet brister.

Det är inte rimligt att en kvinna tvingas leva med våld för att kunna stanna i Sverige. Det är heller inte rimligt att Betty ensam har ansvar för sina barns liv när barnen har tvåföräldrar och pappan har permanent uppehållstillstånd i Sverige. Pappan ska utkrävas ansvar.